När projekt går över tiden och motivationen lyser med sin frånvaro är det ett tecken på att någon åtgärd behövs. MWA, mitt PHP-bibliotek för att snabbt utveckla webbappar, är av den orsaken dödsförklarad tills vidare.
Jag har inte utvecklat biblioteket aktivt sedan jag tog bort XSLT-vyerna för snart 18 månader sedan. Jag har haft planer på att göra ett CMS, det sista som krävdes för att bygga mitt evighetsprojekt cia2. Detta innfattar användar- och gruppkontroll på rotnivå. Jag har haft planer på att kika på memcache och APC för prestandans skull.
Men i mitt bakhuvud formades frågan Varför?, som startade med en viskning och med tiden har eskalerat i en folkmassa som i osynk ropat, ibland så mycket att det vibrerat i mitt huvud.
Istället för att grotta ner mig i ett eget fulhack i PHP vill jag istället arbeta med roliga och effektiva saker. Relevanta saker. Affärskritiska saker.
Framförallt vill jag göra det jag brinner för: gränssnittsprogrammering. År 2007 brann jag för det mesta, men 2009 har jag helt enkelt tappat intresset för såväl tekniska som prestandakritiska detaljer vid utveckling av webappar.
En snubbe som mig ska inte utveckla CMS och ramverk. Jag ska jobba i och mot existerande ramverk.
Jag blir bäst stimulerad av att jobba med färdiga ramverk som gör tidskrävande rutiner åt mig. Ruby on Rails, Flex och Wordpress är där jag hör hemma, inte i dunkla vrår av ett hemmahack i PHP som aldrig kommer mäta sig med någon av dessa. Mitt behov av att använda huvudet, programmeringshalvan, får jag stimulera med ActionScript och JavaScript.
Släpp in mig där jag får göra underverk direkt, utan att bry mig om sådant en ren systemutvecklare eller arkitekt kan så mycket bättre än jag kan skapa eget intresse för.
Källkoden till MWA är såklart fri att använda för den som vill.