Inlägget The web sucks, Browsers need to innovate, som mycket provokativt menar att nätet som vi känner det är föråldrat, klumpigt och opersonligt. Det är komplicerat att utveckla mot webbläsare, och det är oinspirerande att använda webbläsare för att hitta information. Artikeln drar många paralleller till appar, då främst till iPhone och iPad. Appar är buzzword om något numera. Artikeln är viktig läsning då den bakom en del trollande och provocerande faktiskt har rätt: en app är i regel mycket tuffare och fränare än en webbplats i webbläsaren, och det som finns native i en app för iPhone, iPad och även Android tar i regel veckor av utveckling för att skapa för en webbplats som ska köras i en eller flera webbläsare. Många bra artiklar besvarar kritiken, bland annat The Web Doesn't Suck, Browsers Are Innovating. som påpekar att det mesta som efterfrågas och utmålas som ej befintligt faktiskt finns i webbläsarna redan och att nästan alla utvecklingsteam bakom webbläsarna lärt sig vikten av att ligga före W3C vad gäller innovation och uppfinnelserikedom. Det finns dock problem.
- Webbläsare stödjer inte samma saker.
- Webbläsare prioriterar inte samma nya features.
- I många av fallen där stödet finns skiljer syntaxen webbläsare emellan.
- Webbläsarnas utvecklingsteam bestämmer själva när en feature ska bli tillgänglig.
- Tillgänglighet och användbarhet kan och blir i för många fall lidande då hajp och cool-faktorn blir överväldigande.
Det går att analysera och föra många filosofiska diskussioner om det här ämnet. I slutändan handlar det dock om innehåll, mer specifikt om hur innehåll väljs ut, paketeras och presenteras. Idag tar vi för givet att all information finns. Det är inte längre en fråga om vad vi kan ta reda på. Det är en fråga om urval, paketering och vad man föredrar personligen av hela världens information. Den som paketerar bäst och tar mest hänsyn till personliga preferenser tjänar också pengar. Och här är appar utmålade som något fantastiskt en bit in på 2010. Jag kan därför förstå frustrationen över webbläsarnas situation från utvecklarnas håll, då webbläsarna förväntas att kunna bete sig som apparna. För egen del väljer jag såklart att hålla mig uppdaterad och ständigt granska. Min bild är att jag som utvecklare har ett ansvar att inte ryckas med alltför mycket i trender utan hålla mig uppdaterad på de tekniker som håller flest dörrar öppna. Därför lägger jag stort fokus på PhoneGap och Titanium snarare än överger HTML, CSS och JavaScript för att lära mig Objective-C. På så sätt kan jag utveckla appar och webbplatser för visning i webbläsare samtidigt. Med Graceful degradation och Progressive enhancement i åtanke är det faktiskt lättare än många vill få det till. Framförallt älskar jag att webben rör på sig och utvecklas - innehåll och applikation håller på att gå skilda vägar, och jag kan verkligen inte annat än gilla det. Det stora innehållet kommer att överleva dess applikationer.