Det är inte den enorma mängden som är problemet. Det är inte selfies, bilder på stränder, drinkar, luncher, frukostar, seminarier, promenader (eller all-of-the-above) och så vidare som tröttar ut mig. Det är inte skryt om löparrundor (i så fall vore jag ju dum). Det är inte bilderna på barnen (verkligen inte).
Klicka här, annars då jävlar!
Det är de gamla, och nya, mediebolagens desperata jakt på klick som gör mig så trött. Engadget liverapporterade Apples produktsläpp riktigt bra, sakligt med små inslag av sarkasm och humor. Men sedan kommer den, floden av kritiska, chockerande och upprörda nyheter, tweets och åsikter om Apples produkter. MacWorld skriver om chockhöjda priser på datorer i Sverige, när det i själva verket handlar om valutajusteringar och uppgraderade datorer. Alla vill ta del av Apple-kakan.
Nej, det är verkligen inte bara du.
Jag har sedan jag läste Mediekommunikationsvetenskap på gymnasiet (mer än tio år sedan) och började förstå hur saker hängde ihop varit inne på samma spår.
Jag slutar inte med saker som Facebook, Instagram eller RSS-flöden, men det finns perioder när jag helt enkelt är för trött och slutar bry mig. Det kan ibland skapa stress, vilket jag är oerhört lyhörd inför då jag sedan länge utvecklat självtester för att veta om det är destruktivt eller inte.
Det finns skäl att jag kör en Sony Ericsson Cedar som privat mobil i perioder. Det är ingen slump att jag inte längre har vänner på Facebook utan istället hänger i grupper. Det är inte (enbart) för att spara batteri på Macen som jag stänger av Wifit när jag kodar, skriver eller läser.
Medium tröttar ut.