Jag har de senaste fem åren arbetat primärt med en linuxdistribution som operativsystem, där jag har skiftat mellan Arch och Ubuntu i omgångar.
Jag har sedan 2015 varit i exil från Mac, då jag inte gillar Apples vägval för Macbook pro. Måttet var rågat när Butterfly switches och TouchBar introducerades, men de tappade mig redan när de började limma och löda fast alla förslitningsdelar såsom batteri, hårddisk och RAM - något som konkurrenterna tyvärr tog efter också.
Det gäller fortfarande att jag vill vara kreatör, inte sysadmin: jag må vara intresserad av operativsystem och teknik, men jag ser primärt på datorer som ett arbetsredskap för att vara kreatör. Alltså ungefär som en målare ser penslar och färg, eller en musikant ser på sitt instrument och dess förstärkningsmetoder.
Att skriva, köra och debugga kod fungerar¶
Det är inte någon brist på utvecklarverktyg för linux idag.
- Git används via CLI.
- Tmux har igång "allt" i bakgrunden och gör det möjligt att snabbt skifta kontext.
- Docker gör det enkelt att matcha versioner av MySQL, RabbitMQ, ElasticSearch, Poxa, Redis, Memcached och liknande.
- Jag kan dra tunga lass och göra riktigt seriös debug med JetBrains produkter.
- Vim och SpaceMacs räcker gott för snabba insatser.
- VSCode hamnar i någon sorts mellanläge mellan JetBrains styrka och Vims kvickhet.
- Alla webbläsare finns på Linux, och övriga går att snabbt komma åt via Virtualbox och virtuella maskiner som Microsoft tillhandahåller gratis.
Den alldagliga kontorslunken fungerar ej¶
Det vardagliga livet på kontor, däremot, är en större utmaning.
- Jag skiftar mellan att arbeta med enbart bärbar dator till att docka den till skärm, tangentbord och mus.
- Jag vill kunna skala upp gränssnittet då min syn inte är den bästa, eller personen bredvid gärna vill se vad som händer på den lilla skärmen.
- Jag har presentationer och mobbprogrammerar, vilket kräver att datorn kopplas in till presentationsskärmar.
Det är inte någon direkt konstig bild att måla upp: bilden summerar en rätt så vanlig bild av att arbeta på kontor med kollegor.
- Interna skärmen fryser rätt ofta. Är en extern skärm inkopplad fortsätter bilden att visas där, och mus- och tangentbordsinmatningar fortsätter att fungera. Förmodligen drivrutinsproblem.
- DisplayPort går inte att återansluta till, då DP-skärmar antingen byter intern adress, tappas bort av Wayland/Xorg eller en kombination av båda. HDMI fungerar alltid. Förmodligen protokollsproblem.
- Det är överjävligt svårt att skala grafiska användargränssnitt: varken MATE, GNOME, Cinnamon eller XFCE fixar detta på ett acceptabelt sätt.
- Alla DEs jag provat kraschar sporadiskt, varvid alla fönster och sessioner jag hade igång försvinner helt.
- Dubbla batterier funkar halvdant.
- Ibland hittas inte tangentbord eller mus när jag dockar i datorn. Ibland hjälper ur- och idockning, ibland inte.
Detta kan nog kanske beskyllas på min Thinkpad X260 också, men jag är rätt säker på att en annan bärbar dator också hade haft problem.
Linuxdistributioner är nämligen, efter 30 år, fortfarande skitkassa på skrivbordsanvändning för bärbar dator. Tiden jag hade stationär workstation (en HP z440) funkade saker bättre, men då hade jag å andra sidan inte heller kraven som en bärbar arbetsstation kräver.
Inga av dessa krav är särskilt högt ställda, utan anses enligt mig fullt rimliga.
2020 bryter jag min exil från Mac¶
Apple har gjort en del förbättringar med sina produkter, så jag är nu på väg tillbaka till de datorer jag alltid har föredragit. Det finns några anledningar till att de får ny en chans av mig.
- Macbook pro har återigen en riktig ESC-tangent.
- Macbook pro har acceptabelt tangentbord, med samma tangentbord som Macbook Air var sist med att förlora.
- Macbook pro har fått tillbaka T-formationen på piltangenterna.
Det finns också saker jag verkligen saknat i min exil.
- MacOS: det bästa operativsystemet jag någonsin använt.
- Den överlag fantastiskt höga kvaliteten på appar och program.
- Touchpaden, som är överlägsen alla konkurrenters.
Det finns fortfarande saker som jag sörjer med Mac:
- Magsafe, det lysande äpplet, startljudet och den pulserande dioden som indikerade sömnläget. Vila i frid, ni var en del av en fantastisk era av Macar. jag saknar er alla!
- Adapter-helvetet. Ingenting nytt däremot, och det går att komma runt.
- Löjligt låg batteritid. Seriöst Apple, ge datorn 400g och en halv millimeter tjocklek till så att batteritiden räcker en hel arbetsdag!
- Mother fucking TouchBar, som inte längre är möjlig att välja bort. Jag har däremot vant av mig vid funktionstangenterna på sistone, så det är inte längre ett problem.