Anders, september 2018.

Anders är en webbutvecklare och hårdrockare som gillar brädspel, kaffe och öl.

Fortfarande sysadmin - jag ger upp linux tills vidare

Jag har de senaste fem åren arbetat primärt med en linuxdistribution som operativsystem, där jag har skiftat mellan Arch och Ubuntu i omgångar.

Jag har sedan 2015 varit i exil från Mac, då jag inte gillar Apples vägval för Macbook pro. Måttet var rågat när Butterfly switches och TouchBar introducerades, men de tappade mig redan när de började limma och löda fast alla förslitningsdelar såsom batteri, hårddisk och RAM - något som konkurrenterna tyvärr tog efter också.

Det gäller fortfarande att jag vill vara kreatör, inte sysadmin: jag må vara intresserad av operativsystem och teknik, men jag ser primärt på datorer som ett arbetsredskap för att vara kreatör. Alltså ungefär som en målare ser penslar och färg, eller en musikant ser på sitt instrument och dess förstärkningsmetoder.

Att skriva, köra och debugga kod fungerar

Det är inte någon brist på utvecklarverktyg för linux idag.

Den alldagliga kontorslunken fungerar ej

Det vardagliga livet på kontor, däremot, är en större utmaning.

Det är inte någon direkt konstig bild att måla upp: bilden summerar en rätt så vanlig bild av att arbeta på kontor med kollegor.

Detta kan nog kanske beskyllas på min Thinkpad X260 också, men jag är rätt säker på att en annan bärbar dator också hade haft problem.

Linuxdistributioner är nämligen, efter 30 år, fortfarande skitkassa på skrivbordsanvändning för bärbar dator. Tiden jag hade stationär workstation (en HP z440) funkade saker bättre, men då hade jag å andra sidan inte heller kraven som en bärbar arbetsstation kräver.

Inga av dessa krav är särskilt högt ställda, utan anses enligt mig fullt rimliga.

2020 bryter jag min exil från Mac

Apple har gjort en del förbättringar med sina produkter, så jag är nu på väg tillbaka till de datorer jag alltid har föredragit. Det finns några anledningar till att de får ny en chans av mig.

Det finns också saker jag verkligen saknat i min exil.

Det finns fortfarande saker som jag sörjer med Mac: