Allt oftare hör jag Freddie Mercurys röst sjunga Is this the world we created? i mitt huvud.
Is this the world we created?
We made it on our own
Is this the world we devastated
Right to the bone?
If there's a God in the sky, looking down
What can he think of what we've done
To the world that he created?
Även om låten från början handlade om tredje världens olyckor kan jag inte låta bli att dra paralleller till hur väl låtens sinnestämning matchar hur jag känner att Internet blivit.
2002–2004, i ett community jag drev tillsammans med likasinnade, tog Internet mig ut i världen, och lät mig bli en del av världen som fanns utanför den lilla bruksstad i södra Norrland jag inte kände mig hemma i. Denna känsla av sammanhang och gemenskap fick mig att viga mitt liv åt Internet, och jag har nu 15 år som yrkesverksam utvecklare i ryggen.
På sistone har jag dock tappat mycket av den tilltro jag känt för nätet. Det Internet jag började arbeta med verkar nämligen ha fått lämna plats åt ett något nytt.
- Företag, organisationer och föreningar ligger på Facebook och Instagram istället för att ha egna hemsidor där de samlar all information, tillgänglig och enkel att dela.
- Samtidigt är andra företag, organisationer och föreningar obstinata för att låta folk surfa vidare från deras hemsida, då det kan påverka deras sökmotorplaceringar eller på annat sätt skada deras narcissistiska ego.
- Mediahus, med 20-30 annonspårningscookies och betalväggar, försöker tvinga Google och Facebook att betala för att rubriker och ingresser till deras innehåll ligger på Internet.
Vad är det för galen värld vi har skapat? Hur hamnade vi här? Jag har inga svar, men ju längre tiden går, desto mer blir jag biten av det. Det var inte detta jag ville skapa. Det var inte detta som en gång gav mig hopp och mening.
Detta förstör för oss, och håller på att fördärva saker bortom räddning.