Anders är en webbutvecklare och hårdrockare som gillar brädspel, kaffe och öl.

Debian eller Arch, de enda linuxbaserade OS man behöver kunna

Precis som många andra så har jag perioder när jag låter Youtubes algoritmer föreslå videor för mig. För några månader sedan såg jag därför The Linux Tier List av Chris Titus Tech, en typ av videor jag normalt inte skulle brytt mig om att se.

Det som dock fastnade i denna var urvalet som hamnade i den bästa Tiern: Debian och Arch linux. Det fick mig att tänka litet, och jag har landat i att jag håller med om detta.

TL:DR;

  • Jag föredrar Debian för servrar och datorn jag använder i jobbet. Stabilitet, pålitlighet och "fortsätter funka" är prio.
  • Jag föredrar Arch linux för att spela spel, spela in musik, mixa musik och testa nya saker i FOSS-ekosystemet. Att ha senaste mjukvaran ger såpass många fördelar att det gör det värt risken att tumma pålitlighet och stabilitet.
  • Alla användningsfall täcks inte upp av enbart Debian och Arch linux.

Vad Debian och Arch linux har gemensamt

Debian och Arch linux är i huvudsak komplement till varandra, men de har också några gemensamma styrkor.

  • Båda har funnits i mer än 20 år. Debian släppte första versionen 1993, och Arch linux 2002.
  • Ingen av dem har en BDFL vars åsikt har sista ordet eller mer betydelse.
  • Båda har en demokratisk process för att planera, underhålla och vidareutveckla operativsystemet, dess paket och all infrastruktur.
  • Ingen av dem är i beroendeställning till av något företag.
  • Båda har god dokumentation och mogna supportkanaler - det går nästan alltid att googla sig till en lösning, eller lista ut var och hur man kan ställa frågor för att få hjälp.
  • Ingen av dem har kommersiella intressen, utan motiveras enligt en överenskommen CoC, vision och mission.
  • Båda används som bas för många andra linuxdistributioner.

Och, det som gör mig till ett fan av de båda: det görs inga antaganden på vad du som installerar ska använda systemet till. Det är upp till dig som installerar att bestämma.

  • Det är frivilligt att installera ett grafiskt användargränssnitt.
  • Det finns ingen preferens i valet av fönsterhanterare eller skrivbordsmiljö.
  • Det finns få åsikter om detaljer[1], men däremot dokumentation för att agera beslutsunderlag.
  • Det är upp till den som installerar att ta beslut om systemtjänster, säkerhetsåtgärder och underhåll, t ex backups.

Detta gör att båda operativsystemen inte är särskilt lämpliga för personer som är nyfikna på Linux-ekosystemet. De är istället bra val för de redan övertygade som vill bli mer investerade. De är också bra val för, om man likt mig, föredrar att ta aktivt ägarskap över sitt system.

Bortsett från dessa punkter kan dock inte Debian vara mer olikt Arch linux, och även motsatsen gäller.

Debian - det kurerade universiella operativsystemet

Debian andas stabilitet och förutsägbarhet.

Alla paket är noga kurerade och har fått handpåläggning av Debians paketansvariga. Alla config-filer har bra defaults som i nästan alla fall bara är att tuta och köra. Debian tar ansvar och ägandeskap för att en installation ska vara stabil - att leverera från dag 1, och fortsätta många år utan dramatik.

Debian är versionerad och släpper en ny version var 2-4 år, där minor-versioner av paketen blir frysta. Enbart säkerhetspatchar och eventuella backports är tillåtna i stable-branchen.

Påföljden av detta är att Debian alltid är någon minor-version bakom på alla paket, vilket blir mer påtagligt ju senare i livscykeln versionen hamnar.

Styrkan med detta är Debian är den bästa måttstocken för nivån mogna paket i Linux-ekosystemet håller. Debian är moståndskraftig mot hype, kortvariga trender och omogen alfa- och betamjukvara.

Personligen använder jag Debian på min bärbara dator i jobbet, och på den VPS där denna webbplats kör. På dessa två system kan jag tillgodoräkna mig alla styrkor.

Arch linux - det användarcentrerade operativsystemet med allt det senaste

Arch linux tar ordet användarcentrerat till en egen kategori genom att helt knoppa av begreppet från användarvänligt.

Arch linux försöker inte hålla sin användare i handen, utan ger istället en verktygslåda som är bland de bästa i sitt slag. Denna verktygslåda inkluderar t ex en blixtsnabb pakethanterare, ett byggsystem och en högt ansedd wiki.

Genom att tillämpa rolling release så är det allra senaste versionerna av alla paket tillgängliga i närtid. Paket kommer i oförändrad form direkt från utgivaren, med minimal handpåläggning.

För de paket som saknar täckning av Arch linux-repositorierna finns möjlighet att bygga paket själv med byggsystemet, och att dela med sig av paketbyggarmanuset till andra genom AUR.

Styrkan med Arch linux är att nya, trendiga initiativ ofta är tillgängliga för early adoption. Nyheter i centrala paket hamnar också tidigt i Arch för att provas och användas. Exempel på detta:

  • Hyprland, en riktigt nice fönsterhanterare.
  • Nya versioner av GNOME och KDE Plasma.
  • Pipewire, som kommer ersätta Pulse Audio och JACK för ljud snart, men som inte är där riktigt ännu.
  • Det pågående skiftet av NVidias arbete med att förbättra sina drivrutiner för Wayland.
  • Linuxkärnan och dess moduler, för att få drivers till exempelvis nyare audio interface.

Personligen kör jag Arch linux på min privata musiklaptop (med GNOME/Openbox) och på min spel- och musikmixningsdator (med Nvidia-grafikkort, Scarlett 8i6 och KDE Plasma). Emellanåt så kräver en uppdatering manuella åtgärder, så jag prenumererar på Arch linuxs nyhetsbrev för att inte råka ha sönder mina system.

Två system som kompletterar varandra

Så till mina tankar om videoklippet jag nämnde i början. Jag håller med om att dessa två är de enda system jag anser är värda min tid att investera i, givet att jag föredrar att skräddarsy och tweaka system till att bli precis som jag vill ha dem.

Alla har dock inte mina preferenser.

Faktum kvarstår dock att kunskaper om och bekvämlighet i Arch linux och Debian är en bra sak för att uppleva andra linuxdistributioner. De flesta bygger nämligen på Debian eller Arch, och har samma underliggande arkitektur och CLI.

  • Kör du Ubuntu-variant på din dator, eller Ubuntu på din server? Debian i botten.
  • Kommer du från Windows och provar Mint eller Pop_OS? Debian i botten.
  • Kommer du från Mac och provar ElementaryOS eller Deepin? Debian i botten.
  • Penetrationstestar du med Kali eller Parrot? Debian i botten.
  • Spelar du med Garuda eller CachyOS? Arch linux i botten.
  • Kör du Manjaro? Arch linux i botten.

Det kan även vara klokare att välja någon av dem för att de ger mer självhjälp.

  • Kör du Gentoo eller Void? Arch linux har förmodligen bättre verktyg, dokumentation och wiki.
  • Kör du Fedora eller OpenSUSE Tumbleweed? Arch linux får förmodligen uppdateringar snabbare.
  • Kör du Manjaro? Arch linux är förmodligen mer stabilt.
  • Kör du Ubuntu eller något Ubuntu-baserat och tycker det är för mycket Bloatware? Testa installera Debian och installera bara de saker du behöver.

Saker jag inte använder Debian eller Arch linux till

Jag är otroligt medveten om att dessa två alternativ täcker upp alla användningsfall.

  • För att bygga Podman- och Docker-containers föredrar jag Alpine, då det är mindre.
  • Det finns massor av användarfall för immutables som exempelvis VanillaOS, och Arch och Debian går där bort.
  • För systemtekniker som hanterar en maskinpark av datorer, och där slår NixOS såväl Arch som Debian på fingrarna i flera anseenden.
  • För servrar hade jag kunnat överväga OpenBSD eller FreeBSD också, för skojs skull.

Min poäng är att understryka att 80-90% av användarfallen förmodligen täcks upp av Debian och Arch linux, och att det kommer att göra resan in i Linux-ekosystemet enklare med dessa två som basplatta.

Nybörjare ska prova det som verkar intressant. Personer som provat några linuxdistributioner ett tag, och känner sig beredda att investera tid och lära sig Linux-ekosystemet, borde enligt mig göra det med Debian och Arch linux.


  1. Pythonutvecklare får exempelvis leva med att Debian beslagtagit Python, och inte tillåter global installation av pythonpaket utanför APT. Istället uppmuntras att installera motsvarande pythonpaket i APT, eller att forcera bruk av virtualenv.