Wayland-migreringen blottar nackdelen med så många fåmansprojekt

Först, en bakgrundssammanfattning.

1. Wayland offentligörs 2008. Det är föredetta X-programmerare som fått nog av det då 25+ år gamla X, och bestämt sig för att skriva ett display protocol på hur de helst vill ha det. Resultatet är varken bakåtkompatibelt eller lättarbetat (läsvärd textvägg).
2. 2008-2020. Åren går, och ingen är riktigt motiverad att byta till Wayland. Grafikkort, skrivbordsmiljöer och fönsterhanterare stannar på X, vars arkitektur och design härstammar från kravbilden på tidigt 1980-tal.
3. I oktober 2020 så deklarerade en av de sista förvaltarna att X nu helt saknar folk som aktivt arbetar med underhåll av X.
4. 2021 får alla bråttom att börja migrera från X till Wayland.

Det finns de som brukar påtala att det är ett slöseri på mankraft att hellre uppfinna hjulet på nytt än samlas kring ett projekt. Att det fragmenterade communityt håller tillbaka möjligheten att tävla mot Windows och Mac. Detta är inte mer uppenbart än i migrationen från X till Wayland.

• ElementaryOS krigar på för att få till Wayland till version 8.
• Linux Mint introducerade experimentiellt Waylandstöd i Cinnamon 6, och löste buggar och introducerade nytt senast i version 22 med Cinnamon 6.2.
• Den kommande COSMIC desktop för POP!_OS kommer vara Wayland-only, med XWayland som enda alternativ. Alfan kommer i höst, och har hittills försenats några gånger.
• MATE krigar på för att migrera sina appar till Wayland, med X som fallback, nu senast i version 1.28.
• XFCE krigar på för att börja använda Wayland i version 4.20, med X som fallback.
• LXQT siktar på påbörjat stöd för Wayland i version 2.1.
• Budgie 10 kommer erbjuda Wayland som alternativ, och version 11 ska vara helt kompatibel.
• Openbox, i3, awesomewm, LXDE m fl förblir på X.

Medans detta sker, är GNOME och KDE Plasma redan i mål och har börjat stabilisera sig på Wayland. Även på Nvidia-grafikkort.

X-Wayland-migrationen kan inte ses som något annat än ett fiasko. Övergången till Python 3 är att jämföra.

Som motexempel finns exempelvis PipeWire, som initierades 2017 i ett försök att ersätta ALSA, JACK och Pulse audio genom att återanvända redan existerade API:er. På bara 4 år lyckades det bli ny standard, med Fedora 34 som första OS att köra det som standard för ljud och video; Ubuntu migrerade till PipeWire i 22.10.

Till och med Debian, som är ökänt sist på bollen i alla lägen, kör PipeWire i Debian 12 om man väljer GNOME som skrivbord.