Internets betalmodell är i stor förändring

För tio år sedan publicerade PPK The web’s original sin. Formuleringen är stark och lämnade ett bestående intryck hos mig.

Free content and services have become an entitlement — an unearned privilege. There’s nothing inevitable about content and services being free, although we collectively chose to make free content a cornerstone of the web. That choice, I now think, is the web’s original sin.

Det är dock inte PPK som föranledde det här inlägget. Det är Googles stora steg framåt, som It's FOSS skrev om som ett viktigt meddelande i veckobrev 26.24:

The thing is that Google Search is gone. Not broken but gone. What replaces it is an AI that reads the web, summarizes it, and hands you the answer directly. No links. No clicks. No visits to the sites that actually wrote the content.

Detta har tolkats som en dolkstöt av rang.

For the past two decades, a quiet but fair deal powered the open web: you search, you click, we earn a little from ads, and we use that to keep writing. That deal is over. Google now takes our content, serves the answer, and the publisher gets nothing. Not even a visit.

För små oberoende webbplatser är detta katastrofalt.

Since the launch of ChatGPT, It's FOSS has already lost 80% of its Google search traffic. And it's alarming now.
...
The big publishers will survive this. They have corporate backing, licensing deals, and investors to absorb the losses. We don't. What we have is you.

Jag kan dock inte säga att detta förvånar mig. Internet har inte mått bra av rådande finansieringsläge.

Som PPK skriver så är förväntan på att allt ska vara fritt inte bra. Google kan 100% backa upp detta med att det är vad stora majoriteten av deras användare vill ha.

För 5 år sedan länkade jag till How I experience web today. Den aktualiserar fortfarande saker som gör ont.

1. Cookie-bannern som behöver godkännas. (Tack för det, EU.)
2. En invasiv förfrågan om att tillåta skrivbordsnotiser i bakgrunden, i två steg.
3. En invasiv förfrågan om att prenumerera på sajtens nyhetsbrev.
4. En mask och ett argt offerkofta-meddelande om att din AdBlocker behöver stängas av.
5. En invasiv förfrågan om att betala för klicket.
6. En utgråad fade över texten med en knapp märkt som en länk: "fortsätt läs".
7. Efter 6 klick visas sidan. Saker blinkar och hoppar, i takt med att megabytes av data läses in.
8. Scrollar du en gång - får du den andra (och ej sista) notisen om att du borde prenumerera på nyhetsbrevet.
9. Försöker du stänga filen eller ladda om den, så finns en bekräftelseruta som varnar för att "ändringarna du gjorde kanske inte sparas". Vad nu det betyder.

På sidan ligger även en invasiv banner för att köpa något på sidan, en feedback-widget och en chattbot-ruta som öppnats utan att du har bett om det. En video med en annons, som börjar spela och inte skrollar ur bild när du navigerar neråt, ligger redo att gå till attack.

Det ligger också uppskattningsvis 400-500KB (en halv MB) JavaScript från tredje part som dammsuger så mycket de kan baserat på hur liberal din webbläsares inställningar är. Tips: neka omedelbart tredjepartscookies i din webbläsare.

Spår- och annonsblockerare tar bort en majoritet av dessa element, och låter dig läsa texten. Men inte allt av det. Hur många mantimmar det går åt varje år för att försöka bekämpa annons- och spårarblockering, och hur högt detta prioriteras över annat, vill jag inte ens föreställa mig.

Det är detta hostila antianvändarbeteende som Google adresserar med sin ändring. Eller ja, det är vad de kan använda som motivation utåt för att göra det bättre för sina användare. Litet likt hur Apple introducerade innehållsblockering på operativystemsnivå för iOS för 10 år sedan (med domedagsförebådande rubriker).

Alla är skyldiga i den här situationen.

• Alla användare som förväntar sig få innehåll på Internet gratis.
• Alla utvecklare och tekniskt kunniga utan kurage att följa första regeln i Web Platforrm Design Principles.
• Alla sidägare som desperat försöker få finansiering genom att sälja sin webbplats själ till djävulen.

Urvattningen av hemsidorna började innan. Reaching people från 2021 är ett förenklat, men tydligt exempel på det. På tiden jag jobbade på byrå var många kunder tydliga med att "folk måste stanna på vår hemsida!!!1" i någon sorts hets att skapa "engagement", "commitment" och annat styrelsemötesflumm.

• Tweets om företaget skulle bäddas in på webbplatsen.
• Instagram-feeds skulle bäddas in på webbplatsen.
• Ljud och video skulle bäddas in på webbplatsen.

Att länka bort från sajten utan att öppna i nytt fönster var det bildligt dödsstraff på.

Anledningen? Man mätte värdet i produkten - webbplatsen - baserat på tiden folk spenderade där. Mer tid ledde till högre annonspriser, vilket ledde till högre vinst.

Av samma skäl slog aldrig RSS igenom heller, då den tekniken saknade telemetry och kundengagemang. Inga seriösa publikationer lade hela innehållet i RSS-flödena, utan hade bara en clickbait-rubrik som hade samma syfte som en klassisk löpsedel: slira lagom mycket på sanningen och ordvalen för att "uppmuntra" (se: "lura") folk att köpa tidningen eller besöka länken.

När det blev uppenbart att sociala medier började reducera klicken och äga folks uppmärksamet, försökte flera under paraplyet "gammelmedia" att hitta sätt att utkräva kompensation för uteblivna annonsintäkter.

• På EU-nivå diskuterades Artikel 11, "länkskatten". I samma artikel finns tidigare misslyckade försök att få sociala medier att betala gammelmedia.
• En lång, nyttig text från 2019 om det - 2–3 år före första ChatGPT - finns här: The new dot com bubble is here: it’s called online advertising.

Den riktiga mardrömmen började dock 2022 när ChatGPT uppvisade framtiden.

Google spenderade 3 årtionden åt att bygga upp en teknisk lösning för att samla in underlag för att visa adresserade annonser. Meta gjorde detsamma, men med andra förutsättningar. Ett vanligt förekommande citat är detta, som ett kvitto:

The best minds of my generation are thinking about how to make people click on ads.

I såväl Googles som Metas kunde sedan använda samma lösning för att få träningsdata till sina LLM. Google ska nu ersätta sin sökruta med en prompt, och Meta skapar botnätverk som rage baitar folk till att spendera mer tid och uppmärksamhet i deras appar.

Hur Google tjänar pengar på detta vet jag inte. Jag har en känsla av att Google sågar av grenen de sitter på genom att göra sin egen ad tech överflödig. Den ad tech som hela tiden finansierat dem. Jag välkomnar en granskning här.

Personligen så har jag slutat söka med Google och sökmotorer. Deras kvalitet har varit så usel senaste året att jag helt enkelt har gett upp. Jag använder dock inte LLM i första taget, utan väljer istället att försöka läsa mig till vad jag behöver i dokumentation och text - samt flitigt bokmärka allt jag hittar av värde för att slippa söka en gång för mycket.

Jag vägrar också att använda Youtube på handhållen enhet, eller att använda Internet överhuvudtaget utan spårblockering, annonsblockering och nekande av tredjepartcookies. Jag har övergått till att återigen använda RSS och nyhetsbrev för att få nyheter, eftersom det är dirket användarhostilt att surfa runt och läsa det på webbplatserna för de ämnen eller produkter jag följer.

Jag har ett smurfkonto på Instagram för att kunna ta del av nyheter, eftersom många mindre aktörer med begränsade resurser - t ex band, evenemangsarrangörer, konstnärer eller nördar - enbart postar sina nyheter där istället för på en egen webbplats där de själva äger informationen. Den tekniska investeringen bedöms som för stor, vilket jag förstår helt.

Vad jag försöker göra är att rösta med plånboken. Jag är månadsgivare till flera seriösa innehållsskapare. Det finns dock en övre gräns för hur mycket jag kan avvara.