Mina ATH bästa konsertminnen, pre-Corona

Det är nu 2 år och 2 månader sedan jag senast var på en konsert, detta på grund av Coronaviruspandemin. Det har gett mig gott om tid att minnas och längta tillbaka till det livet, och därför beslöt jag mig för att sammanställa en lista över de bästa konsertminnena jag har under perioden 2000-2020.

Listan är osorterad, då det är omöjligt att välja en favorit.

Nightwish: World Tour of the Century (Stockholm, 2002)¶

Jag hade länge lyssnat på Nightwish, och Century Child är min Nightwish-skiva - den kom som första nya skiva för mig som fan, som jag köpte och verkligen sträcklyssnade på hundratals gånger. Jag minns en bra tid av replokalshäng, lägenhetsfester och hårdrocksgemenskap när jag lyssnar på den idag.

World tour of the Century var första gången Nightwish spelade i Sverige, och det ville jag absolut inte missa. För min del är det i och med denna skiva och dess turné som Nightwishs Power Metal / Tarja-period var som allra bäst.

Spelningen var helt perfekt, med bra energi från bandet och en oerhört hängiven publik. Setlisten var otroligt bra. Tarjas röst var som allra bäst. Det var en av de första gångerna vi lyckades hamna längst fram, och som belöning för det fick jag en öl ifrån bandets gitarrist Emppu.

Amon Amarth: Surtur Rising tour (Getaway Rock festival, 2012)¶

Jag har så många fantastiska minnen från Amon Amarth, men spelningen 2012 i Gävle tar hem vinsten. Setlisten innehöll många låtar man inte alls väntade sig. Jag hissade upp min sambo på axlarna under extranumret, vilket gav henne en tumme upp från bandet. Ett par personer som inte alls hade lyssnat på Amon Amarth var med oss, och de blev helt hänförda av bandets framförande.

Överhuvudtaget så var Amon Amarth inte lika publikfriande på den här tiden. De hade inga vikingar som slogs på scenen, eller någon uppblåsningsbar Midgårdsorm. Det var renare och mer avskalat.

Amon Amarth är är en av de band jag alltid köper biljetter till, då de är en liveakt i världsklass. Ett av mina varmaste minnen från denna spelning är mellansnacket där Hägg presenterar kommande låt med allvar i rösten, "det handlar om att återvända hem, och att bara vilja komma hem". Varvid de drog igång Under a Northern Star.

Extranumren innehöll också ett spontant gästspel av LG Petrov för Guardians of Asgaard, som såklart är ett varmt minne. Vila i frid, LG.

Watain: Nuclear Alchemy release party (Kraken, 2018)¶

En mycket intim och personlig spelning för Watain. De hade förberett ett personligt brev till alla närvarande, och hade en utställning med memoria och gammal scenrekvisita.

Det var som en masugn, då de inte snålade på pyro trots den lilla lokalen. Watains trogna publik är en intressant skara och som saknar motstycke. Det var i stort sett morspit i hela lokalen.

Som grädde på moset avslutades spelningen med en hyllning till de fallna krigarna från förr med en cover på The Somberlain, som jag bara har hört live den enda gången.

Nine Inch Nails (Arvikafestivalen, 2009)¶

Den argaste och mest blinkande spelningen jag hittills upplevt. På samma festival spelade även Korn, diary of Dreams och Depeche Mode, men det är spelningen med NIN jag minns bäst.

Det var tajt, argt, twistat och allt på elvan.

Opeth: Ghost Reveries tour (Metaltown, 2006)¶

Av alla band jag såg på Metaltown var det Opeth som lämnade ett störst avtryck. Detta var min första gång med bandet, och de har varit på min lista över måste-se-band sedan dess.

De gick ut och drog igång The Grand Conjuration. Allt var fånigt tajt, och Åkerfeldt sjöng den mjuka versen som sedan övergår till en brygga med hans mycket karaktäristiska deathgrunts. Jag hade aldrig upplevt den här nivån av metalartistskap tidigare, och blev totalt tagen på sängen över hur otroligt bra det var.

Åkerfeldts mellansnack, där han retas med Göteborgarna som den Stockholmare han är, och hans hälsning till Danko Jones ^[1] att han gärna tar den för laget att vara en hårdrockstönt - "för det är ju så skönt".

Opeth var ett av de sista banden jag såg live 2020, och de var precis lika bra då.

Myrkur, Close-up båten 21 (2017)¶

När jag snubblade över Myrkur blev jag genast intresserad och hänförd, då det är denna typ av Black Metal jag alltid föredragit. Skivan M tog mig genom en svår period i livet, och Mareridt är en bra skiva som var albumaktuell i detta kontext. Så snart jag haft chansen så har jag sett dem live, och även om jag inte är ett stort fan av inrikningen projektet tog så var det svinbra runt tiden när denna spelning skedde.

Jag har tagit en bild tillsammans med Myrkur, och har alltid uppskattat hennes äkta och genuina kärlek för Black Metal. Denna spelning, på Close-up båten 21, är min favorit hittills.

Grift: Tredingsriten (Medelplana bygdegård, 2017)¶

Ännu en personlig och intim spelning, som skedde på en bygdegård i Västergötland. För spelningen hade en särskild öl, Griftefrid, tagits fram i samarbete med Tempel brygghus. Jag åkte ner med bil, och åkte hem samma natt under övervakning av en månlös natt med många stjärnor.

Scenen var inslagen i granris och sädeslag, och artisterna minglade runt med oss få utvalda som var där. Det är den mest personliga och hängivna spelning jag upplevt, där en liten publik verkligen älskade musiken och gav järnet.

Bubblare¶

Några andra spelningar värda att minnas.

• Iron Maiden: Brave new World tour. Yngre Maiden-fans är otroligt avundsjuka på att jag var på den spelningen i Stockholm 2000.
• Vintersorg på 2000 decibel 2004. Detta är såvitt jag vet sista spelningen innan Vintersorg klippte håret. Setlisten var också bra!
• Helloween: Pumpkins united. Förmodligen sista gången Kiske sjunger Helloween live.
• Tool, Metaltown 2006. Hade jag vetat hur unika spelningar med Tool är hade jag lyssnat in mig mer.
• Sabaton, Gates of Metal 2006. Innan bandet började få ihop sitt skit och satte upp scenshower för de stora arenorna.
• Agalloch med Velnias, på Gamla fängelset i Göteborg 2012. De är inte i Sverige så ofta, och spelningen var grymt bra.
• Solstafir, Debaser 2017. En av de bästa publikkontakterna jag sett, alla kategorier.
• Batuschka, Nalen 2018. Ett band som fick alldeles för kort tid.
• Gojira, Wacken 2018. Överraskade mig med hur bra det var, långt över förväntan.

Bästa festivalen jag varit på: Sweden Rock Festival.

Sämsta spelningen jag hittills sett: Manowar, Getaway Rock 2012. Klen sånginsats, misogynt gubbslemmigt beteende, medleys på många av de klassiska låtarna.