Recension: Far Beyond All Light - The Life, Death and Legacy of Jon Nödtveidt and Dissection, av S. Monleón (2025)

Första tryckningen av denna tog snabbt slut. Efter några månaders väntan landade mitt exemplar av den andra tryckningen i brevlådan.

För full transparens vill jag först återge min egen relation till Dissection.

Jag började utforska hårdrocken på egen hand under högstadiet, i den tid när en ung människas identitet präglas djupt av starka upplevelser och intryck. På en hemsida i Internets barndom, som drevs av två mer seniora hårdrockare, fanns en lista över bandtips. Via Napster fick jag höra Where Dead Angels Lie för första gången.

En dörr till mitt undermedvetna jag skymtat och stundtals kunnat ana öppnades på vid gavel. En sida av mig själv drog ett självande första andetag i frihet. Ord är svårt, men om jag skulle försöka: hat, sorg, köld, grymhet, empatilöshet.

Jag var 14 år, och jag visste omedelbart att jag bildat ett djupt känsloband till Dissection.

Fler låtar följde genom åren. The Somberlain. A Land Forlorn. Så småningom ägde jag såklart båda skivorna. Med tiden gick det upp för mig att bandet inte längre fanns: medlemmarna hade gradvis försvunnit, och den enda återstående originalmedlemmen satt inne för mord.

När jag studerade vid Mittuniversitetet frigavs Jon Nödtveidt och började att turnera med nya bandmedlemmar. Många bekanta passade på att gå på konserter och möta Jon personligen. Det var ointressant för mig, eftersom det inte kändes som “mitt” Dissection. Detta bekräftades av släppet av Mana Kali november 2004, och Reinkaos på valborg 2006.

Då de utannonserade att en spelning på Midsommarafton 2006 skulle bli deras sista, funderade jag på att gå - men avstod, eftersom jag fick andra planer.

I mitten av augusti var det Strömmingsleken, som på den här tiden var en stor flerdagarsfest för personer i min ålder. Jag var hemvändare till Söderhamn och var på ICA Ahlen Supermarket för att köpa sen frukost. Löpsedlarna sa: “Rockstjärna hittad död i sitt hem i Hässelby”, med en bild på Jon Nödtveidt.

Jag stannade i steget för en sekund och tog in faktumet: jag hade missat chansen att uppleva ett av de viktiga banden under min uppväxt. Jag skulle aldrig få någon mer chans. Jag ruskade dock av mig det, med den lätthet som en bakfull ungdom besitter.

Sedan dess har 20 år gått. Jag har alltid återkommit till Dissection, särskilt under perioder med svår depression. Med tiden, i takt med att jag blivit äldre och mer öppensinnad, har jag lärt mig att uppskatta Reinkaos för vad den är. Jag har också haft en skavande känsla av att otroligt många efter 2006 lyssnade på Reinkaos utan att förstå hur satanisk, misantropisk och andlig den är.

Med tiden har retrospektiv kring bandet dykt upp med mer information, i form av reportage, podcast-avsnitt och böcker.

Sedan kom boken som detta inlägg handlar om. Jag såg den först i Sweden Rock Magasine, och efter en stunds tvekan bestämde jag mig för att läsa den.

Den är skriven i omvänd ordning. Första kapitlen handlar om Jon Nödtveidts sista år mellan frisläppande och Rebirth of Dissection. Därefter berörs hans tid i fängelse. Avslutningsvis berättas en detaljerad biografi som går igenom åren 1986-1997.

Det är en detaljerad historia, som enligt författaren själv tagit 15 år att slutföra. Metoden var att intervjua personerna som var med. En del är nytt, annat är redan känt. Tonaliteten kan ibland bli allt för färgad för att kallas objektiv. Några textstycken känns, enligt mig, rent raljerande eller tycks mig innehålla författarens egna värderingar och åsikter, trots påståendet om att vara objektiv. Ett fåtal av dessa passager tappar mig nästan som läsare.

Jag tycker även att författaren förminskar och viktar innehållet i förundersökningsprotokollet till mordet på Yusef ben Meddour i stor grad, trots påståendet att den delen av Jon Nödtveidts arv är oväsentligt.

Jag är glad att jag har läst boken, och att det nu finns en bok om Jon Nödtveidt. Jag kommer förmodligen att bläddra i den emellanåt.

Min bild av Dissection har inte ändrats av att läsa boken. För mig förblir Jon Nödtveidt den han alltid har varit för mig.

Om jag har väckt intresse att utforska, hänvisar jag till dessa källor.

• Dissections egna biografi på dissection.nu (arkiverad, läst 2005)
• Swedish Death Metal (Ekeroth, 2007)
• Blod Eld Död: en Svensk Metalhistoria (Johannesson/Jefferson Klingberg, 2011)
• P3 Dokumentär: Mordet i Keillers Park (Sveriges Radio, 2013)
• #428 - #428 - Dissection-knäcket med Peter Palmdahl, Ole Öhman och Heidenhammer (B. L. Metal podcast, 2025)
• Dan Swano talks about producing DISSECTION The Somberlain and Storm Of The Light’s Bane (Reaper Metal Productions, 2018)

Slutligen, litet datapunkter om denna bok.

• ISBN: 9783982685410
• Titel: Far Beyond all Light: The Life, Death and Legacy of Jon Nödtveidt and Dissection
• Författare: S. Monléon
• Goodreads.