Jag skrev PHP de tio första åren av min karriär

Även om jag ofta talar mig varm om Python, har jag aldrig varit särskilt extrem när det handlar om att göra programmeringsspråk till en del av min identitet.

Programmeringsspråk, ramverk och verktyg kommer och passerar. De gånger jag ges utrymme att utvärdera något innan uppstart, brukar det finnas flera kandidater som kan anses kompetenta för jobbet som ska göras. Vid mer pressade situationer - detta behöver göras nu - sträcker jag mig efter det jag redan kan och försöker undvika att fatta katastrofala beslut för framtiden.

Då jag var en webborienterad programmerare som startade tidigt 00-tal med backendutveckling, blev det naturligt att mina vägar till slut korsade PHP. Det var varken mitt första eller mitt sista programmeringsspråk jag leverade värde med hjälp av. När jag 2007 fick mitt första jobb, var det PHP som utgjorde de flesta kundleveranserna - några andra mer ovanliga teknologier var Java, C# och Python.

Jag vet att jag förväntas hata PHP.

• Språkets design är ful.
• PHP:s årsringar är omöjliga att se utan att känna något.
• PHP:s rötter kommer från tiden när spagettikod var normaliserat.
• Många stora tänkare, tyckare och utmärkta programmare hatar PHP.
• Den allmänna opinionen har aldrig gillat PHP.

Men jag hatar inte PHP. Inte heller gillar jag det. Det är verkligen bara ett programmeringsspråk, däremot ett synnerligen potent sådant. Facebook, Wikipedia, Wordpress och tidiga Youtube är alla skrivna i PHP. Vem skulle kunna föreställa sig ett Internet utan de webbplatserna? Det är uppenbart att dessa hade kunnat utvecklas i något annat än PHP, men att de existerar och förblir förvaltade som PHP-kodbaser visar att det inte spelar någon roll.

Jag hade förmodligen övervägt att köra PHP igen, även om det blir allt svårare med konkurrens av JavaScript (som en del av Node.js, Next.js, Remix och React) och Python (som jag kör för det mesta utanför webbstacken).

Var inte så hård mot PHP.