Gå och se Watain innan det är försent

Watain lägger ner september 2028. De ska turnéra ett tag till, och avsluta med att ge ut sitt åttonde album, som inte får någon release-turné.

Jag tror inte Watain kommer tillbaka. Detta är slutet. Jag förstår folks frestelse att skämta om det och folks ifrågasättande att de menar allvar - många andra band gör inte det.

En uppmaning

Jag har en uppmaning till personer som kan tänkas läsa detta. Passa på att gå att se Watain innan de lägger ner. De kommer inte spara på någonting. De kommer göra sitt yttersta för att gå ut på en så stark, äcklig, vämjelig och mörk not som möjligt. Med risk för att låta för själslig: deras förmåga att via en ceremoni öppna stora tunga portar till nya dimensioner av Dig - att få känna saker hårt tyglat och djupt nedtryckt i medvetandet - är det få andra band som kan matcha.

• Har du inte sett Watain, är det nu du har din chans.
• Har du sett dem förut, så se dem igen. Oavsett om du ogillade det eller inte.

Varför?

Vid omnämnande av Watain brukar en del saker vara återkommande.

• "Watain är mainstream och sell-outs, de är inte TRVE"
• "Watain är otrevliga elitister utan självdistans"
• "Watain är nazister och extremhöger"

Själva har de, särskilt i samband med beskedet om sitt avslut, skrivit mycket om att de håller fanan för en subkultur som förändrats åt riktningar de själva inte nödvändigtvis vill förknippas med. Black Metal som subkultur och musikgenre är ett minfält av skikt, lager och extrema yttringar.

För att höra deras egna ord, kan jag rekommendera följande källor.

• ROCKPODDEN #275 Erik Danielsson, Watain - Från 2022.
• Blod, eld, död: en svensk metalhistoria
• Helvete - historien om norsk Black Metal
• Erik Danielsson talks his 10 favourite albums (Watain)

Personliga höjdpunkter

För mig är Watains konstnärliga uttryck något extra. Det finns äldre Black Metal-band än dem. Det finns mer framgångsrika Black Metal-band än dem. Det finns mer TRVE Black Metal-band än dem (säkerligen, vad betyder det ens längre?). För mig finns det dock inget annat band om levererar en helhet med sådan omsorg för alla de tusentals små detaljerna. Deras kärlek och passion för konstnärsskapet är för mig omatchad.

Deras konserter har beskrivits som ceremonier. Jag tycker att det är ett bra ord för vad man kan förvänta sig.

Jag har inte sett bandet ens hälften så mycket som jag hade önskat. Många av bandets mest omsorgsfulla ceremonier har jag tyvärr uteblivit på. Jag vill trots detta nämna dessa fyra, då de har en särskilt plats i mina minnen och min identitet.

• Club Destroyer, Sundsvall, 2007. Min första ceremoni med Watain. Odören av blod i den lilla lokalen gjorde att delar av mitt sällskap gick ut för att spy och inte kunde förmå större delen av sällskapet att komma in igen.
• Kraken 2018. Jag hade blåmärken överallt efteråt. Utställningen på denna var något extra. Tributen till Dissection med The Somberlain blev en personlig premiär, och en milstolpe i mitt liv. Jag kylde av mig med en nattlig promenad i Tierp i väntan på ett tågbyte.
• Gefle Metal Festival 2023. Pelle sa några ord vid micken, enda gången jag fått höra det. Han bad oss att vända oss till vår granne och slå grannen jävla hårt på käften. Erik i sin tur gjorde antagandet att vi söp, knullade och slogs. Några i publiken var inte beredda på detta.
• Dalhalla 2024. Jag var nyopererad från en blindtarmsinflammation, och åkte till Dalhalla med en molande värk, stelhet och en medvetenhet om att min kropp hade brustit och börjat läka. Jag tog liten risk med det, då det var i slutfasen av helandet. Jag var däremot i ett sinnelag som gjorde mig mer mottaglig att ta in den kvällens ceremoni, som var spektakulär.